Scream-race

I lördags var jag på bröllop. Vackraste C och J lovade att älska varandra för evigt. Kort, fin vigsel, hann knappt släppa ett par artiga tårar. Än mindre spögrina som är brukligt när det kommer till mig.

Efter en fantastisk middag, flera tal och en underbar skönsång från oss tjejer till C så blev det fest. Ojoj, vilken fest! Jag dansade så mycket, grät, skrattade, ramlade, gjorde otroligt pantade grejer och hade fabulöst roligt! Full kareta hela vägen. Festen slutade ju inte heller med att man gick hem. Icke! Jag, L och A vinglade hem som tre fyllon på en Finlands-färja och det slutade med att vi kom en knapp kilometer innan vi gav upp och ringde taxi.

Klockan fyra-ish kom vi i säng hemma hos L's päron. Klockan halv tolv kom jag upp, fortfarande full och åt frukost med L och hennes mamma. Vi går igenom gårdagskvällen/natten, ett par sms ramlar in och ångesten kastar sig över mig. Herre Jebus, jag måste vara den dummaste jäveln i ett par ballerinapjucks när jag är full. Fruktansvärt otaktisk. ÅÅÅÅHHH!! Nu fick jag ångest igen. Faan!

Förlåt alla inblandade för mitt beteende. Se det som ett charmigt drag. Puss på er.

Go forth, and leave the cell phone at home...