Luv in Lkpg

Igår när jag vaknade var hela tillvaron skev. Jag kände mig som en påse exkrement och orkade inte med någonting. Ingenting var som det skulle, viktiga personer saknades och mitt rum och tillika liv var i kaos. Jag ville bara fly.

Så, vad gör jag? Jag går upp och duschar, tar min vinare och ett par extra trosor och drar. Ringer upp D i Linköping, gör planer och sätter mig på ett tåg dit. Ankommer till bästaste D och bästasteaste L och har en helt fantastisk kväll! De tyckte att jag var helt knäpp som bara åker dit, bara för att jag kan, men vafan. Behöver man fly så behöver man.

Nu sitter jag och tittar på när D äter frukost, skriver blogg och vill inte åka hem. Men jag måste. Samla kraft de här sista timmarna och sedan ta tag i vardagen hemma. KOMIGENNURRÅ! säger jag till mig själv och känner att jag nog klarar den här veckan också.

Tack D och L. Ni har lyft mig en bit från marken och nu tror jag att jag klarar mig en bit själv.

Go forth, and keep fighting.