Kommigennurrå!

Tvättar. Ni vet hur det är. Slänger in så mycket som möjligt i tvättmaskinen, sätter igång den på fega 40 och hoppas på det bästa. Går sedan ner 6 minuter för tidigt och står och stirrar på centrifugeringen. Lastar ur. Sorterar ut det jag orkar hänga på elementet i lägenheten. Svär över att Föreningen inte har torkskåp. Lastar i resten i torktumlaren. Ett nytt lass i tvättmaskinen och historien upprepar sig. Väntar sedan resten av kvällen på att tvätten ska bli någorlunda torr.

Sen ska man packa. Men eftersom man spillde ner väskan med gammal matlåda så står den nu på tork i badrummet. Trots polyestertyget så blir den aldrig torr och när man försöker hjälpa den på traven med hårtorken så dör torkjäveln och man vill inte vara med. Och tvätten är i alla fall inte torr.

Försöker fixa julrim sålänge då. Ett enda ska man hitta på. Totalstopp. Men ett gnälligt blogginlägg plitar man ner utan problem. Såklart.

Sista jobbdagen i morgon, men inte tusan kan man slappna av för det. Sista jobbdagen för året och då ska man helst hinna med allt för att kunna slappna av när man åker norrut för jul, familj och fjällen. Detta är vad jag brukar roa mig med att kalla strax norr om omöjligt.

Men snart snart snart blir det bättre. Snart har jag fått ner allt i väskan, snart har jag släppt allt det där jobbiga, snart kommer vi äntligen iväg. Snart kommer jag sluta bry mig och du kommer att börja bry dig. Snart kommer vi att mötas på halva vägen.

Go forth, and be all mine.