The CEO and I

I onsdags hände en skojig sak. Vid 16-tiden så samlades alla på avdelningen (plus några andra intresserade) i ett konferensrum och drack champagne. Anledningen till detta var att den berömda halvårstävlingen var avslutad och vinnarna skulle presenteras och firas.

Tävlingen gick i korta drag ut på att den av oss som fått bäst resultat av alla under ett halvår fick en viss summa pengar att placera på diverse upplevelser. Man kunde alltså välja att få resecheckar eller olika upplevelser på www.boxexperience.se eller vad man nu ville ha.

Den person som kom på tredje plats fick 1500 kr.
Andraplatsen fick 5000 kr.
Vinnaren fick 10 000 kr.

Alltså. Tio. Tusen. Kronor.

Utdelaren av detta pris var ingen mindre än VDn för företaget (minns att företaget jag jobbar för är väldigt stort och viktigt).

Gissa nu! Gissa vem som vann. Det börjar på J och slutar på Ag...

Go forth and cash that check in!

Changes

Ja, den här superduperhemlisen då. En arbetsintervju. Så. Nu var det sagt. Jag var på två arbetsintervjuer i smyg och vad tror ni händer?

Ja, jag får det såklart...

Helt makalöst skönt, jag sa upp mig på stubberten och den 9 oktober är sista dagen på mitt tråkiga, stressiga, slavdrivarjobb! Och imorgon tar jag förhoppningsvis hem halvårstävlingen på avdelningen. Skulle vara en sånt grymt skönt avslut, bara tack och hejdå!

Nya jobbet då. Jag har hopp om det. Inga fler helger som ska jobbas sönder, inte fler sena kvällar, inget mer jobba för skitlön utan hopp om fast anställning. Hahahahaha! Jag kan inte sluta le.

Eller jo, det kan jag. När jag tänker på hur kort tid det är kvar att packa ihop mina saker. Då slutar jag le.

Hets.

Go forth, and make your own changes!

Back to the F-word

Jag blev frisk trots allt. Jag blev frisk och förhoppningsvis så fortsätter jag med det, för nu har jag absolut inte tid att bli sjuk.

Om knappa två veckor lämnar jag den här lägenheten som jag levt, sovit, skrattat, gråtit, ätit och spytt i, i ett och ett halvt år. Galet. Jag har inte bott på ett och samma ställe så länge sen jag flyttade från mitt föräldrahem. Gaalet. Nu börjar en ny period. Utan L, min älskade älskade L, men med Z istället. Jag byter från västerort till söderort, från ghetto till närförort, från en timme till jobbet till en kvart till jobbet. En helt ny framtid. Förlåt mig om jag darrar lite...

Och kanske kanske, så byter vi upp oss i andra delar av livet också, men det är jättehemlis! Så håll käft!

Go forth, and embrace it - the future!