Workey

I vanlig ordning så har jag varit helt uppslukad av mitt jobb. Jag går upp, jag äter frukost, åker till jobbet, jobbar, tränar eller åker hem, kommer hem, lagar mat, försöker koppla av innan man måste sova och allt börjar om igen. Som Thåström sjöng: "Det är inget liv, det är slaveri."

Som exempel så vill en polare hänga med mig i veckan. Har jag tid? Med ett kvällspass, två träningspass och kanske en tripp upp till fäderneslandet så ser det tveksamt ut... Och kommer jag hinna umgås med folk däruppe? Nja. Om mamma inte vill ha för mycket hjälp med flyttpackande, så kanske jag hinner med en fika eller lunch.

Fan. Jag kommer förlora alla mina vänner såhär. För att jag aldrig har tid för att jag jobbar och jag har aldrig ork för att jag jobbar mig trött.

Och nu måste jag tvätta. Livet är inte rättvist.

Go forth, and try to understand.