Det är ljust ute. Det är ett sånt där snett, luftigt och varmt ljus som kommer på våren. Det rör sig i trädtopparna. Jag sitter inomhus men jag känner ändå nästan doften av vår. Jag känner hjärtat rusa till lite. Nu fattas bara du och du och du... Kom hit. Kom hem. Kom nu.
För första gången på länge, så saknar jag också Familjen. Det får vi råda bot på. Vi fixar det i helgen. Det brukar gå rätt snabbt, sen gör man det mesta för att slippa den igen.
Saknaden är stor nu. Jag känner att jag måste aktivera mig mer, tänka mindre, få tiden att gå snabbare. 15 respektive 17 dagar kvar. Två evigheter att sakna. Två eviga enheter att sakna. Kom hem någon gång! Du är för jobbig att längta efter.
Go forth, and work the pain away.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar