Pay check!

Idag får jag lön. Fet lön. Nice lön. Tillräckligt med lön för att klara mig hjälpligt nästa månad. Faaantasmiskt! Jag känner att en hårklippning är på sin plats. Och ett par nya braxor. Och så en resa hem till norr för att fira lillans stora dag, såklart.

I övrigt så försov jag mig grovt imorse. Har inte försovit mig så mycket någonsin tror jag. Har ju såklart skolkat bort en massa skola, men då var det medvetet. Skulle i alla fall vara på kontoret åtta. Vaknade kvart i nio... Brrraaa där! I fortsättningen ska jag sätta alla larm som finns på morgonen, vissa är ju tydligen väldigt svårväckta... Men det gick snabbt sen, påklädd, tandborstad och ute genom dörren på fem minuter blankt. Jag är fantastisk på morgonen att jag ibland slår mig själv med häpnad...

Har förresten insett att jag har skrivit ganska tråkigt på sistone. Vet inte om jag kan göra så mycket åt det, den mesta skrivtiden går åt till att berätta lite om vad som händer i mitt liv, allra helst vad mina helger går åt till. Lev med det.

Ja, helgen ja. Vi fick spö i fredags på TP, men det var knappt. Ren tur, om du frågar mig. Men det var trevligt och gemytligt, dock fick jag inte sova mycket den natten. Min kropp fick för sig att vara lite skojsig sådär och ge mig mensvärken från helvetet som inte lät mig sova mycket i taget. Mycket otrevligt, om du frågar mig. Rent vidrigt faktiskt. Den gick inte heller över förrän på lördagkvällen då jag dränkte den i alkohol och kräftspad.
Ja, det var alltså kräftskiva på lördagen. Inleddes med lekar och stoj, fick bland annat gå balansgång på ett träd ut i vattnet och häva en öl på tom mage. Kändes bra. Jag var mycket nöjd med kvällen.
Söndagen bestod i att vara bakismysig, spela GH, äta pizza, titta på film, aldrig titta på klockan och aldrig klä på sig. Lagade lite mat på kvällen och med tanke på vad för ingredienser som fanns och hur faktiskt bra det blev, så måste jag ju utnämna mig själv till självlärd stjärnkock.

Nu - hitta en drop in och klippa barret.

Go forth, and get your hair done!

Making plans, dirty plans

Nää, hörni! Här sitter jag och bloggar på arbetstid! Ska det verkligen vara så? Ja, det här kan man ju verkligen ifrågasätta. Men chefen har gått förbi mig ett par gånger nu och inte sagt ett ljud om det, så jag får väl vara nöjd med det och fortsätta. Jag tar ju alla samtal som kommer och det är allt de kräver av mig på det här stället.



Anywho, helgen annalkas. Blir ett veckoslut med sumpan-gänget igen, dvs syster med vänner. Ikväll ska jag harva i mig choklad medan jag och N spöar skiten ur övrig pöbel på intellektuella dödsspel. Mohaha, we shall smite them with our mighty brains and knowledge!



Och självklart kommer jag att sitta och ha ont, för nu är det den tiden på månaden. Den kom lite tidigare än vanligt denna gång. In case your were wondering...



I övrigt.

På ekonomifronten: Det fixar sig.

På jobbfronten: Jag är så hurtig att jag får ont i huvudet.

På relationsfronten: Jag vill inte jinxa något, så jag håller käften.

På hälsofronten: Hungrig och mensvärk, i övrigt överkomligt.



Go forth, and see the enemies at the gates.

Weak-end

Så, det blev minigolf med syster i alla fall (jag förlorade stort). Sen gick det bara utför... Åkte till en kompis till syster och drack lite vin. Mycket trevligt, somnade inte förrän vid kvart i sex och då vid gott humör.

Lördagen spenderades hos J med samma sällskap som på fredagen och vi grillade och hade oss. Skulle bli en lugn kväll, men det gick ju sådär. Massor med alkohol konsumerades, massor med mat också, massor med karaoke sjöngs och massor med sent blev det innan vi ens landade i säng. Hysteriskt bra kväll.

Söndagen var jobbig. Bakis. Som bara den. Var länge sen jag var så bakis. Köpte pizza och tryckte i mig. Gick vilse (ja, på riktigt) i Sumpan, men tog mig till slut hem och däckade av ett par timmar. Natten innan, och morgonen också för den delen, hade ju inte bjudit på mycket sömn, så jag var riktigt sliten. Det går bra för mig att lägga av med destruktiva vanor. Haha...

Anywho, nu blir det någon timmes jobb till, sen hem och ja, jag vet inte... Städa? Skriva? Skvallra? Det visar sig.

Go forth, and I just don't know what to do with myself *dunhdunh*

Kontakt

Fick ett samtal som lyfte mig idag. Jag blev glad. På riktigt glad. Lite nostalgisk och sentimental, men mest uppriktigt glad. Tack, Xet. Tack. Jag har saknat dig.

Anywho, det är fredag idag. Helg. Vad gör man då? Hmm... Jag har inga pengar, så det är ingen risk för hjärncellsdödande medelst alkohol. Jag ska i alla fall ta det lugnt med det ett tag framöver. En vit månad om ni så vill. Kanske ett vitt halvår, bara för sakens skull. Lägga ner de här destruktiva vanorna och bli lite ordningsam igen. Slutat röka har jag gjort också. Ja, jävlar. Vicken super-tjej man är ändå!

Men i alla fall. Hörde rykten om minigolf från syrran. Kanske hakar på där. Eller så skriver jag vår tids stora generationsroman, knatar runt spåret och äter chokladbollar. Ack, dessa kval och bryderier om helgens göromål! De slita sönder min arma själ och dödar varje hopp om att någonsin kunna bestämma sig!

Jag har ju faktiskt en biobiljett också, så jag kanske tar en ensamkväll i biomörkret?

Go forth, and do something!

Hemma?

Det var längesen nu. Tio dagar sen. Har varit i hemstaden och snurrat runt. Det var trevligt. Jag har kommit över att hembygden inte är som jag, det gör den lite pittoresk sådär. Hann med att träffa de flesta, dock inte så mycket som jag kunde önska. Mamma körde ner mina prylar också, så nu har jag nästan alla mina grejer hemma.

Just nu känner jag mig inte hemma någonstans. Jag tror inte att jag varit hemma sen någon gång i barndomen. Jag trodde jag var hemma i Stockholm, i Kista, men nu börjar jag längta bort igen. Jag börjar bli sugen på något eget. En egen liten etta som jag får rå om för mig själv. Kanske är jag bara i behov av lite isolation och privatliv nu.

Eller kanske är det bara höstens antågande som påverkar mig. Xet sa en gång att jag alltid verkar ha två kriser om året, en på våren och en på hösten. Ett behov av förändring, men ingen aning om vad som ska ändras. En längtan bort. Ibland räcker det med ett par nya skor, ibland krävs det något mer drastiskt. Som för ett år sen, när jag flyttade till storstan. Eller för snart fem månader sen då jag bestämde mig för att bli singel. Om det varit höst- och vårkriser som enkom drivit mig till de besluten vet jag inte, men de har säkert spelat sin roll.

Nu sitter jag dessutom i en liten knepig sits, då jag inte verkar få tillräckligt med jobb den här månaden för att ens betala hyran i september. Det spär ju på frustrationen en hel del.

Go forth, and solve this fast.

Fula människor

Jag sitter här, i vardagsummet, med en laptop i knät. Det är svettigt. Det är fuktvarmt (jag betackar mig för de sexuella anspelningarna) ute och jag sitter med en varm surrande pryl i knät (som sagt...). Jag känner att jag smälter bort lite, men jag ska i alla fall skriva ett inlägg.

Jag ska.

Jag funderade på det här med utseende-handikappade personer. Dvs, fula människor. Jag har i regel inte svårt att hitta något fint i de flesta människor. Jag kan se förbi rätt mycket som är fult. Brukar därmed inte störa mig på hur folk ser ut. Det är en sak med mig som jag tycker är rätt bra.

Men.

Det finns de som man, tyvärr, inte kan se förbi. De som ser ut som fan, rent ut sagt. Nu pratar jag inte om de som bränt sönder ansiktet i en eldsvåda, eller fått syra i ansiktet, eller de med kluven läpp. (Joaquin Phoenix har lite kluven läpp och han är ju fett het.) Jag pratar om människor som går genom livet med en slö blick och en ansiktsuttryck som säger "jag skiter i allt och därför är jag sjukt cool". De som låter hela ansiktet liksom fladdra för vinden. De ser ju helt jävla förlamade ut! Stäng munnen och se ut som folk, dangit! Du behöver inte le, men piggna till lite i alla fall! Goosh...

Det värsta är ju människor som låter hela deras talförmåga påverkas av hur de ser ut. De är så avslappnade (av trolig dumhet förlamade) i ansiktet att de liksom mumlar hela tiden. Man blir lite störd av att deras ord stannar i munnen och aldrig kommer ut riktigt. Deras döda köttiga läppar, som alltid står på vid gavel ändå, kommer ivägen för ljudvågorna och de låter som om de fått för mycket bedövning hos tandläkaren.

DET, kära läsare och stalkers, är de människor som på naturlig väg är de fulaste vi har i samhället. Jag tål dem inte. Ibland kan de rädda situationen genom att vara roliga, intelligent, personliga, osv. Men det är väldigt sällan, eftersom intelligenta människor inte brukar vara förlamade av dumhet.

Go forth, and speak up!