Safety first!

Helgen var fantastisk. Firade U på ett exceptionellt sätt. Drack och åt, åt och drack. Mycket pengar gick åt. Men det var det värt. Det var hon värd.

Dock visade det sig finnas magsjuka någonstans, så idag ser jag mig själv som en säkerhetsrisk och stannar hemma. Otroligt dumt att utmana ödet genom att gå till jobbet och smitta ner alla. Händer det inget förrän i morgon bitti så anser jag mig vara lugn och redo för arbete. Känner inget illamående direkt, men magen lever sitt egna lilla liv och ojojoj vad ni inte vill veta det här, insåg jag precis. Vi nöjer oss med att säga att jag inte ser mig själv som säker. Punkt.

När jag kom till stationen igår möttes jag, trött och sliten och hemlängtande, av en kärleksfull pojkvän som med en stor och mjuk famn omslöt mig och bar hem mig. Not. Det blev för bökigt. Tur att man inte är långsint. Eller bitter.

Go forth, and fight for me, baby.