Bakslag

För ett par inlägg sedan mådde jag topp. Hela världen låg i min hand och jag var myspillrig in till märgen. Sen började den här veckan...

*suck*

Egentligen så är det inte jättemycket som förändrats, bara min inställning till livet. Livet som i jobbet. Jag har insett att mitt liv kretsar kring min timanställning. Jag äter, dricker och drömmer pensioner och tidrapporter. Har inget annat i huvudet. Det första som dyker upp i huvudet när jag vaknar är ITPK. Det sista som lämnar mina tankar är om jag får ihop tillräckligt med timmar den här månaden. Stressen tär på mig. Börjar fundera på livssituationen. Förändringar som bör ske. Borde jag fly jobbet? Fly livet? Lägga mig på spåret och låta tystnaden ta över?

Men så tänker jag ett varv till. Räknar på fingrarna. Studerar p-pillerkartan. Aha. Det var ju den veckan nu. PMS-ångesten slog lite hårdare den här gången bara. Sådärja, då behöver vi bara överleva några dagar näragråten och en helgs näradödenont, sen är vi back on track igen. Skönt att sånt här kan lösa sig bara genom logiskt tänkande.

Ja, och N är ju självklart fortfarande bäst i världen. Såklart. Inga tvivel.

Go forth, and rely on the logic of your body.