Death won't reach me

Jag känner Döden krypa i mig. Det känns så. Döttsont gör det, i alla fall när jag ställer mig upp. Så jag sitter ner. Lugnast så.

Bättre dag idag. Frossade sönder kvällen igår. Tyckte synd om mig själv. Det vanliga deppandet liksom. Men nu är det nog! Nu finns bara den fysiska smärtan kvar och den kan jag och min hjärna överleva. Vi kan ju överleva allt egentligen, bara vi får ta en paus då och då. Släppa taget liksom. Men nu är det full rulle igen! Jag är ju trots allt, gjord av stål och superlim.

Go forth, and get up again!