Fula människor

Jag sitter här, i vardagsummet, med en laptop i knät. Det är svettigt. Det är fuktvarmt (jag betackar mig för de sexuella anspelningarna) ute och jag sitter med en varm surrande pryl i knät (som sagt...). Jag känner att jag smälter bort lite, men jag ska i alla fall skriva ett inlägg.

Jag ska.

Jag funderade på det här med utseende-handikappade personer. Dvs, fula människor. Jag har i regel inte svårt att hitta något fint i de flesta människor. Jag kan se förbi rätt mycket som är fult. Brukar därmed inte störa mig på hur folk ser ut. Det är en sak med mig som jag tycker är rätt bra.

Men.

Det finns de som man, tyvärr, inte kan se förbi. De som ser ut som fan, rent ut sagt. Nu pratar jag inte om de som bränt sönder ansiktet i en eldsvåda, eller fått syra i ansiktet, eller de med kluven läpp. (Joaquin Phoenix har lite kluven läpp och han är ju fett het.) Jag pratar om människor som går genom livet med en slö blick och en ansiktsuttryck som säger "jag skiter i allt och därför är jag sjukt cool". De som låter hela ansiktet liksom fladdra för vinden. De ser ju helt jävla förlamade ut! Stäng munnen och se ut som folk, dangit! Du behöver inte le, men piggna till lite i alla fall! Goosh...

Det värsta är ju människor som låter hela deras talförmåga påverkas av hur de ser ut. De är så avslappnade (av trolig dumhet förlamade) i ansiktet att de liksom mumlar hela tiden. Man blir lite störd av att deras ord stannar i munnen och aldrig kommer ut riktigt. Deras döda köttiga läppar, som alltid står på vid gavel ändå, kommer ivägen för ljudvågorna och de låter som om de fått för mycket bedövning hos tandläkaren.

DET, kära läsare och stalkers, är de människor som på naturlig väg är de fulaste vi har i samhället. Jag tål dem inte. Ibland kan de rädda situationen genom att vara roliga, intelligent, personliga, osv. Men det är väldigt sällan, eftersom intelligenta människor inte brukar vara förlamade av dumhet.

Go forth, and speak up!