När jag sitter här i försommarvärmen och väntar på att flickorna ska komma hem så kommer jag att tänka på det här med småsyskon. Jag innehar ju ett sådant.
Det är ingen dans på rosor att ha ett, speciellt inte när de börjar komma upp i den åldern då man börjar oroa sig för dem. De är ute sent på kvällarna, börjar dricka, träffar farliga pojkar, ja ni fattar. Men man blir också liksom lite varm inombords när man ser på dem och känner igen sig. Man får en helt ny sorts kontakt med kidsen, djupare och mer kärleksfull. Man känner att man fungerar som en sorts mentor som ska lära de små liven livets alla hemligheter och ta hand om dem när de trampar lite fel.
En annan sak gällande småsyskon. Jag tycker att det är lite roligt att, i alla fall i min hemstad, så går de flesta syskon på samma gymnasieskola, ofta även samma program. Så, när de här småttingarna lär känna varandra, känns det nästan som att allt det här utspelade sig för fyra år sen redan och att det är som en lite remake av sina egna år på gymnasiet. Som om vi var Grease och att kidsen är Grease 2, eller kanske snarare att vi var Oceans Eleven med Rat Pack och att de är Oceans Eleven med Brad Pitt och grabbarna. Smaken, och kanske generationen, avgör vilken version som är bäst.
Ja, man blir ju lite nostalgisk. Nästan lite fånig. Nu får jag ge mig innan jag går i barndom.
Go forth, and take care of them.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar