Home at last

Sisådärja, då är min inflyttad i sitt lilla rum här i Kista. Gårdagen var galen, vi putsade fönstrena i hela lägenheten innan jag började flytta in. Alla var hjältar som hjälpte mig med allt när jag hade tusen och en saker i huvudet och en del ramlade ur, speciellt syrran och J var enastående. Jag förstår inte riktigt hur jag överlever ibland, jag är ju sjukt tankspridd!

På kvällen åkte vi ut till Hässelby och åt mat och drack öl. Vi satt ute och myste, dock så var det lite kallt så jag märkte inte riktigt förrän det var försent hur packad jag var. Men det var ju bara trevligt och idag är jag inte så bakis som jag kanske förtjänar.

Positiv överraskning, såhär mitt i blogginlägget! Exet ringde nyss och undrade om lite praktiska saker, och så huxflux så pratar vi bort en dryg timme. Vanligt kompissnack, liksom. Lite saker reddes ju ut, men det kändes verkligen hur bra som helst. Det lyfte min dag ytterligare.

Nu måste jag göra mat.

Go forth, and see, it will all be fixed.