Ibland när jag experimenterar i köket så känner jag mig som en tävlande kock. När jag drar ut de fetaochvitlöks-fyllda kycklingfiléerna och känner de skönaste dofterna slå upp i ansiktet så kan jag inte låta bli att sträcka upp näven i en segergest och tacka den imaginära publiken som jublar åt min succé.
Jag känner mig som en supermänniska när jag lyckas med sånt här. Det är samma sak som när jag skriver något exceptionellt bra. Jag har liksom fött ur något ur mitt eget jag, något som jag är stolt över. Då är jag på topp.
Go forth, and be proud!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar