Nervositet

Jag är lite av en nervös människa. Jag kanske kan verka väldigt lugn och laid-back när man träffar mig första gångerna, men när man lär känna mig så märker man snart att jag är sjukt otålig och stressad jag är.
Bara som exempel, jag älskar att laga mat. Men när jag lagar mat så märker jag att jag hela tiden trissar upp mig själv, gör allt snabbare, slarvigare, stressigare. Jag diskar till och med stressat. Men jag tycker om när det går snabbt att göra saker, när man är effektiv och ordningsam. Till slut blir jag jättebitsk och nästan elak när jag står i köket.

Och en annan sak. Jag tröttnar lätt på saker och är aldrig långsint. Jag håller väldigt sällan fokus på saker. Ser jag inte resultat på kort tid så vill jag inte vara med och kämpa längre. Jag har säkert någon liten bokstavskombination i mig, som inte riktigt är så stark att någon kan sätta den på papper.

Men hursomhelst.

När jag inser att något kommer att bli tråkigt eller ta lång tid så ger jag oftast hellre upp eller skjuter på det. Allra helst när det gäller skolarbete. Jag vet att jag måste kämpa, jag vet att jag kommer behöva radera, skriva om, radera, skriva om flera gånger.

Så då tittar jag hellre på repriser av Grey's Anatomy och småäter. Småäter hasselnötter, hårdbröd, mörk choklad, frukt. Allt. Det är en nervös åkomma jag har. När jag får dåligt samvete och vet att någon kommer att komma på mig med att vara en dålig människa, då äter jag. Gnager. Tuggar med framtänderna.

Ja herregud, jag är inte bara ett nervöst bokstavsbarn, jag har freudianska orala störningar också. Jag borde bli inlåst på stört!

Go forth, but don't get crazy.